stramă
/'stra.mə/Etimologie
Etimologie necunoscută. Confer a destrăma.
Definiții
- (reg.) fir destrămat dintr-o țesătură; destrămătură, strămătură.
Declinare
| Caz | Singular | Plural |
|---|---|---|
| nominativ-acuzativ | stramă | strame |
| genitiv-dativ | stramei | stramelor |
| vocativ | stramă | stramelor |
| articulat | strama | stramele |