sfărâmă
/sfəˈrɨ.mə/Etimologie
Din verbula sfărâma.
Definiții
- rarsfărâmătură.
Declinare
| Caz | Singular | Plural |
|---|---|---|
| nominativ-acuzativ | sfărâmă | sfărâme |
| genitiv-dativ | sfărâmei | sfărâmelor |
| vocativ | sfărâmă | sfărâmelor |
| articulat | sfărâma | sfărâmele |
Din verbula sfărâma.
| Caz | Singular | Plural |
|---|---|---|
| nominativ-acuzativ | sfărâmă | sfărâme |
| genitiv-dativ | sfărâmei | sfărâmelor |
| vocativ | sfărâmă | sfărâmelor |
| articulat | sfărâma | sfărâmele |
Din sfărâma.
Conținut din ro.Wiktionary (CC BY-SA 4.0) · definiții originale DexGen (CC0) · Ghid de gramatică