betatron
/be.ta'tron/Etimologie
Din franceză bêtatron.
Definiții
- (fiz.) aparat de accelerare a electronilor.
Declinare
| Caz | Singular | Plural |
|---|---|---|
| nominativ-acuzativ | betatron | betatroane |
| genitiv-dativ | betatronului | betatroanelor |
| vocativ | betatronule | betatroanelor |
| articulat | betatronul | betatroanele |